Galleri D12

Kort om Cecilia Sikström

Cecilia SikströmCecilia Sikström föddes i Lycksele 1962. Hon blev tidigt konstintresserad och skriver själv i förordet till utställningen på Olle Nymans Ateljé 2009 att ”Två år gammal kom jag för första gången i kontakt med oljefärg. Min pappa var skolkamrat med Bengt Lindström”. Vilken start!

Åren 1985 till 1990 tillbringade hon på Konsthögskolan i Stockholm. Efter att hon lämnat skolbänken har hon i princip haft en separatutställning varje år. Några av dem har varit större än andra, den på Thielska galleriet 2002 och den på Olle Nymans ateljé.

Det är inte första gången Cecilia ställer ut i Uppsala. Förra gången det begav sig var på Galleri Kavaletten under Johan Wallins regi. Hon har även andra kopplingar till Uppsala. Hon har exempelvis porträtterat flera kända personligheter i Uppsala. Både tidigare prorektorn och juristprofessorn Lena Marcusson vid Uppsala universitet och tidigare rektorn vid Sveriges Lantbruksuniversitet Ann-Christin Bylund har stått modell för Cecilia. I gruppen av avporträtterade kvinnliga ikoner återfinns en annan Uppsalabo, nämligen Viveca Lindfors.

I samband med Stockholm Art Fair 1997 utsågs Cecilia till ”Årets konstnär”. Hon har fått mängder av utmärkelser och stipendier. Hon är representerad på många olika ställen, bland annat Statens Konstråd, Västerbottens Läns Landsting, Umeå kommun och Sveriges Television.

Thielska galleriets tidigare intendent, Ulf Linde, skriver om Cecilia att ”…Hon är fenomenalt lyhörd. Hennes val av motiv är också egensinnigt - Botticellis Venus, Wertmüllers Marie Antoinette, ett gammalt bleknat foto av Edith Södergran, Marlene Dietrich... - kvinnofigurer som inte har särskilt mycket gemensamt”.

Cecilia har definitivt fått mycket uppmärksamhet för sina porträtt av starka, kvinnliga ikoner. Det rör sig om kvinnor från olika områden och epoker. Själv förklarar hon sitt intresse för kvinnobilder med att hon tidigt fascinerades av filmstjärnorna i Sveriges Televisions gamla Hollywoodfilmer, vilka sändes i mängder under hennes uppväxts sommarlov. Hon tyckte om de svartvita filmer och de kvinnliga stjärnorna. Män förekommer sällan i hennes konst. Det är kvinnorna som bärs fram.

När en journalist på Dagens Nyheter frågar Cecilia om hur hon väljer ut vem som skall porträtteras svarar hon
”Jag går på lustprincipen, en längtan efter att överraskas och hänföras, och väljer bilder som ger en ”wow”-känsla. Sedan sätter själva målarprocessen i gång. Det tar ofta väldigt lång tid, och handlar både om att måla porträttlikt och att arbeta med färger. Jag lägger ner mycket tid på att få fram varma och kalla toner att ställa mot varandra och att hitta precis rätt brytning. Det är där det måleriska arbetet sitter.”

Lars Lambert, som gjorde en halv timmes långt TV-program om Cecilia för ungefär tio år sedan menar att Cecilia är ”En egensinnig hantverkare och en envis perfektionist, som blandar sina färger i det oändliga i jakt på den rätta nyansen. Hon ”murar” sina bilder, skrapar bort och målar nytt, utforskar valörmåleriets subtiliteter”. Lars film kan ses på galleriet under utställningen.